Tiden gick otroligt snabbt på Mvg och även fast jag bodde där ett år så kändes hela stället som hemma efter bara några månader.

Ungdomar Berättar

Hej, satt och kolla runt lite på nätet och hittade er!! MELLANVÅRDSGRUPPEN ! Ville då passa på att skriva , tack för min turbulenta ungdom som ni tog så bra itu med , för allt stöd i mitt liv under en sådan förvirrad period i mitt liv , idag är jag två barns förälder och bor i Göteborg med två friska och aktiva killar på 8 och 10 år ! Mycket av det jag lärde mig hos er tar jag med mig nu i mitt vuxna liv , i mina barns uppfostran och jag kan nu bara lära dem väl genom att titta tillbaka på mitt eget liv ! Jag är tacksam fastän jag inte visade det och ni har gjort mig till en ansvarig vuxen och jag tänker på er varje dag ! Tack så mycket för ert engagemang det har lärt mig att alla barn ska bemötas med respekt och känslor och reaktioner är viktiga ! Tack för allt !! Speciellt ett stort tack till Y som va min kontakt person ! Fortsätt med detta underbara arbete ni gör ! Massa kramar till er alla!

Att bo i Huset är en riktig upplevelse, man lär sig mycket och upptäcker saker man aldrig trodde man kunde. 

Man har den bästa personal som går att finna, som alltid är lyhörda till oss ungdomar, man gör ofta roliga aktiviteter med sin KP utifrån ens egna intressen.

Utöver behandlingen får man nya ” bekanta ” som man finner mycket gemensamt med så det blir aldrig “ensamt” i huset!

Min tid i huset kommer jag ihåg med ett leende på läpparna. Man får ett gott skratt varje dag, och minnen som kommer vara livet ut! Så helt klart ett underbart ställe att bo på, trots omständigheterna man befinner sig i !

Jag tycker att MVG är ett bra ställe för ungdomar som har haft problem som t.e.x droger, eller problem hemma eller alkohol problem. det är skönt att man får ett eget rum, och man får tillgång att försöka nå sina mål som t.e.x inte har kunnat göra när man bor hemma, hur lätt är det att få tag i lägenhet nu för tiden?

 

Första intrycket av personalen var ganska chill. Träffade Anette först av alla och hon verkade ju hur go som helst! Sen träffade jag mina kontaktpersoner som gav ett lite mer allvarligt intryck som efterhand ändrades till något lite mer avslappnat. Nu är jag hur avslappnad som helst med nästan all personal, men mest såklart med mina kontaktpersoner. Det blir lite av en lagkänsla i och med att man är på olika team än de andra, man får en känsla av att man ändå är hemma kan man väl säga. Det är gött att man liksom kan vara gnällig om man har en dålig dag och inget tar illa vid sig. Man kan gapa och skrika och vara otrevlig utan att känna att man har personal som är sur på en. Dem fattar liksom att man kan ha dåliga dagar och brukar oftast låta en gapa och skrika tills man är klar. En annan skön sak är att dem lyssnar på en (till mesta dels) och faktiskt tar in och tänker på det man har att säga.  En sak dem har blivit bättre på är att respektera ens önskan att sova vidare på morgonen på exempelvis lov och helger, det var en svaghet innan men med mycket tjat och gnäll från oss ungdomar har det blivit en ändring på det. Sen betyder ju inte det att man kan få som man vill bara för att man tjatar, dem kan ju vara stränga också. Tyvärr vissa mer än andra. Men är det så att dem har en förklaring till att dem säger nej som man kan förstå, alltså en annan än ”för att jag säger så..” eller ”för att nu är det så..” brukar det oftast vara så att man som ungdom slutar tjata för att man vet att dem har rätt.. Sen är det ju självklart så att vissa människor kommer man överrens med och andra inte, det är ju som sagt en självklarhet man nästan får räkna med när man bor på ett sånt här ställe, ibland klickar man inte med personalen alls och andra dagar har man skitkul med dem. Allt beror på vilken attityd man har. Så ska man försöka summera detta till ett par ord så skulle det vara: Väldigt bra personal, jävligt goa människor!

Hur är det att bo på Mellanvårdsgruppen?!
Ungdommarna som fyttar in i huset är ofta helt vanliga, kloka & góa ungdommar som behöver lite hjälp med starten till ett självständigt liv och boende. Jag som själv har bott i huset en längre period har under denna tid levt ihop med andra ungdommar som precis som jag behövt hjälp med att tackla vardagen på ett eller annat sätt. När man bor under samma tak och så tätt intill varandra som man gör när man bor på detta sätt känner man sig som en enda stor familj.

När man bor i huset får man även lära sig att ha hand om pengar och handla mat till sitt eget kylskåp.
Arbete med Familj och vänner!

Personalen i huset engagerar sig verkligen i ungdommens vardag. Dvs träffar ungdommens vänner och familj.
Familje arbete är lika viktigt som ungdommen själv. Personalen bokar en massa möten tillsammans med familjen som under tiden jag bodde i huset arbetade för bättre och mer avslappnade relationer till mamma och syskon. Är man i min ålder som nyss är fylld 18 så är vänner väldigt viktiga. Dessa som arbetar i huset vill då träffa och ha ett samtal tillsammans med t.ex mig och min eller mina närmaste vänner för att få en liten koll på vad det är för folk man umgås med och även för att sedan få vännen/vännerna “Godkända”. Att ha en vän godkäns innebär att man skall kunna ha vännen på besök i huset. Detta är mitt hem och då tycker jag man skall kunna bjuda hem vänner lite som man känner

Hej! Jag vet inte om det är så jag ska börja denna ”uppgiften” som jag fått men det låter ju trevligt iallafall.När jag fick denna uppgiften att skriva om min tid på Mellanvårdsgruppen,både det posetiva och negativa så tänkte jag hur ska jag kunna göra detta någorlunda kortfattat?Jag har tänkt av och till på alla minnen,min tid i huset som jag minns med både skratt och gråt.Jag har aldrig varit posetiv när det gäller soc eller ungdomshem då många brister i vissa områden rätt så rejält,men hela min uppfattning ändrades då jag flyttat land och rike runt till att slutligen få hamna på Mvg.Jag minns mitt första möte med min socialsekreterare och personal på Mvg då det pratades om en flytt dit.Jag bodde för tillfället på Lilla torp då i Göteborg som är ett låst hem.Socialen gav mig 4 olika hem att välja emellan,jag minns att ett var längre bort än Stockholm och ett låg i Skåne.Det tredje var mitt ute på landet och det fjärde låg i centrala Backa.Jag hälsade på alla utom ett och beslutade mig motvilligt för det i Backa,eftersom att jag har familj och vänner i Göteborg så beslutet var ganska enkelt trots allt.Mitt möte med chefen på Mvg och all personal är något jag kan skratta åt nu,jag var så otroligt envis in i det sista.Satt och pillade mig i håret och kollade ner i mitt knä,ansträngde mig knappt för att söka ögonkontakt och svarade knappt på frågorna som ställdes.Jag hade bestämt redan då att här ska jag minsann inte bo,och skulle det bli så ändå ja då skulle jag göra min tid där väldigt kort.Första tiden jag bodde där var jag otroligt arg på allt och alla,jag var arg på världen i största allmänhet tror jag.Allt var orättvist och jag skyllde allt skit som hände runt omkring mig på socialen,allt var verkligen socialens fel.Jag tror eller snarare jag vet att jag tyckte att det var skönt att ha någon att skylla på,när det blev för jobbigt att inse att jag behövde ändra på mig och mitt sätt att tänka.Tiden gick otroligt snabbt på Mvg och även fast jag bodde där ett år så kändes hela stället som hemma efter bara några månader.Jag hann träffa många olika ungdomar under tiden där,några fastnade jag för och kom riktigt nära och en del fortsatte sin resa utan att jag ens kommer ihåg deras namn.Dem jag dock öppnade mig för och släppte in i mitt liv blev som min familj efter ett tag.Det kan både vara posetivt eller negativt,beroende på vilken synvinkel man väljer att se det ur.Jag vet att då det var som bäst var när alla hjälptes åt med saker,både små och stora.Kunde vara att bjuda på en cigg eller hjälpas åt att plocka in i diskmaskinen.Vi pratade med varandra om allting vilket var posetivt på ett sätt,men om allas problem helt plötsligt blev ens egna och man blev husets Dr.Phil,då var det inte lika bra längre.Då det var som värst var när alla bråkade om olika saker och undvek varandra istället för att lösa problemen direkt,det kunde tex handla om att man lånat pengar av varann och att man inte fått dem än eller att man snackade skit om varandra i allmänhet.Så egentligen kan man säga att samtidigt som vi kunde vara världens bästa vänner kunde vi också bli varandras fiender.När man bor ihop med 5 ungdomar under samma tak på obestämd tid som också mår dåligt kan saker och ting bli lite värre än vanligt.Ibland kunde det nästan kännas som ett Big Brother avsnitt pga av all drama.Det var inte alltid man kom överens eller tyckte om varandra,men man var tvungen att få det att funka för allas bästa.Men om jag ska vara ärlig så skulle jag aldrig spola tillbaka till min tid på Mvg och ändra på någonting om jag fick en chans att göra det.Den tiden jag hade där har format en stor del av mig till den jag är idag.När jag kom dit var jag som ett trassligt garnnystan som jag och mina underbara kontaktpersoner löste upp,tråd för tråd.En av mina kontaktpersoner kom jag väldigt nära och jag är glad att jag inte valde ett annat hem än just Mvg för då hade jag aldrig träffat henne eller någon annan underbar människa därifrån.Det kan låta som värsta sagan allt det här,men tro mig den här sagan har haft sina törnar och ingenting har kommit av sig självt.Jag gav 0 % av mig själv från början då jag gick in i huset med en negativ inställning som skrek ”Fuck you” till alla vuxna,jag var inte redo att släppa in någon ny i mitt liv just då.Att börja lita på någon och öppna sig för den var det mest skrämmande för mig just då.Men med hjälp från personal och många samtal mitt i natten med min kontaktperson så kunde jag se allt klarare än i den dimman som jag först befann mig i.Jag lärde mig otroligt mycket bara igenom att ge lite av mig själv och att tillslut öppna mig totalt för personalen.Så fort jag kunde sätta ord på vad som var fel och vad jag behövde,så fick jag hjälp och stöd i det.Det var en av de bästa sakerna jag gjort för mig själv då.Jag minns hur dåligt jag mådde,hur nervös jag var för att tänk om personalen är jätteelak eller om ungdomarna fryser ut mig.Alla negativa tankar som gick att tänka dem hade jag när jag satt i soffan på Mvg och stirrade ner i golvet.Jag var så fruktansvärt osäker på livet och hade ett helvete inombords,men utåt sett så visade jag en kaxighet,som personalen tillslut såg igenom och hjälpte mig med.Jag var alltid säker på att jag skulle bli utslängd från hemmet och försökte ”tappert” med allt så att det inte skulle ta onödigt lång tid.Vad jag inte såg då var ju att personalen där jobbade allt dem hade för att jag skulle må bättre.Det är jag glad för idag också,att dem aldrig gav upp om mig trots allt.Så kort och gott var det ja.Vet inte om detta är till någon hjälp eller så men jag lärde mig något när jag flyttade till Mvg,istället för att sluta dig helt,lämna åtminstone dörren lite på glänt,nästa person som kommer in i ditt liv kan också vara den som förändrar allt och ingenting blir sig likt någonsin igen.Så varför chansa och kasta bort allt bara för att man är lite arg på världen?Satsa på dig själv till 110% och tillåt dig själv att må asbra eller skitdåligt,för det som inte dödar dig det stärker dig.Det är jag ett levande bevis på och många andra också.
 
Sådär Anette,nu fick du min uppgift här lite sent dock men som man säger bättre sent än aldrig eller hur? 🙂 Ta hand om dig och hälsa all personal från mig!Kram

 

Vi svarar gärna på dina frågor

Kontakta oss om du har några frågor gällande vår verksamhet.